Solen sken från en klarblå himmel. Familjen skulle åka och bada, till havet alltså. Detta var vad som hände:
-Har du packat handdukar?
Säger hon till pappan.
-Nej svarar han.
Hon brer smörgåsar, lägger ner frukt. Sätter på kaffe. Hämtar badkläder till alla.
-Kan du packa handdukarna med de här badkläderna, är du snäll.
Han hämtar en kasse i garderoben. För liten, det ser hon direkt.
-Ta inte den kassen. Ta en där alla grejerna får plats, då är det lättare att bära den, råder hon.
Sedan letar hon reda på plastmuggar. Packar ner. Hittar termosen, fyller den med varmt vatten.
-Ta på er sandalerna. Nej, det är ingen bra idé att ta med Pokémonkort till stranden. De blir förstörda, säger hon till dottern Lisa.
-Vilken då kasse? frågar pappan.
-Den blå till exempel. Johanna, ta din tröja med dig, det blir kallt sedan.
Häller ut vattnet och fyller kaffet på termosen. Packar ner. Blandar saft. Packar kylväskan. Stänger locket. Öppnar för att lägga ner kex. Stänger igen.
-Har du packat flytvästarna? Och kan du ta med kylväskan till bilen?
Hon går upp på övervåningen, hämtar långa byxor till alla, för framåt kvällen blir det kyligt.
-Tog du tröjan, Johanna? Ja, men, hämta den då.
-Men snälla Lisa, lämna Pokémonkorten hemma, det är ingen bra idé att ta med dem.
-Ta på er sandalerna, ungar. Nu ska vi åka.
-Den blå kassen står kvar i köket och är flytvästarna med?
-Jag vet inte var de är, de var inte i källaren, svarar han.
-Nej. Inte den jackan, det är en vinterjacka. Ta en luvtröja. Jag tror att flytvästarna är i garaget.
Hon plockar åt sig våtservetter och solskydd. Stuvar ner i blå kassen i köket, bär ut den till hallen.
-Ta på sandalerna nu, inte i handen, ta på dem på fötterna. Här är luvtröjan. Jaja, ta med korten då, men gråt bara inte om du inte har med alla hem. Men varför har du inte sandaler på dig? Sluta knuffa på varandra.
-Har vi nån filt med oss? Att sitta på? Hallå? Vart är du på väg? frågar hon sin man.
-Ska bara hämta en cd. Blev så himla sugen på lite Nirvana, svarar han.
Hon hämtar en filt. Bär ut kylväskan till bilen. Kommer tillbaka in.
-Okej. Har du ingen tröja med dig, Lisa? Men varför inte det? Det blir ju kallt framåt kvällen.
Hon hämtar en tröja till Lisa.
-Den blå kassen står fortfanade här, ska inte den med? Kommer du? undrar hon.
-Jag hittar inte min plånbok, säger han.
-När hade du den senast?
-Jag vet inte.
-Den kanske är i bilen, förslår hon.
-Jo, den tröjan blir bra, Lisa. Nej,  jag vet inte var du la dina kort. Är dom redan borta? Gråt inte. Var hade du dom sist?
Hon letar kort. Hittar kort.
-Är flytvästarna packade? Men tittade du i garaget så? Inte. Okej. Tittar du nu då? undrar hon.
-Ta med den blå kassen ut till bilen är du snäll, ber hon sin man.

Och solen har sin gång. Den rör sig på klarblå himmel. För varje minut sjunker den längre och längre ner för att sedan försvinna. Badvädret är kort i Sverige.
Man kan stiga ut ur bilden. Det är inte lätt när man befinner sig mitt i arbetet med att få iväg fyra personer till stranden. Men vi andra kan se på scenen utifrån och konstatera: herregud, vad tjatig hon är. Han, mannen i familjen, kan säga: Se, hur jag har det, hon tjatar jämt.
Det är lätt att hon blir en karikatyr ur en pilsnerfilm, tjatkärringen.
Eller som vi kallar henne numera- bitchen.
Men dom kom iväg till stranden. Innan solen passerade. Dom kom iväg och alla hade flytvästar. Det fanns handdukar och det fanns fika och det fanns baddräkter och badbyxor och filt att sitta på. Och den blå kassen var med. För den bar hon själv ut till bilen.